Ajlens mysterier

Ni levde, ni hade drömmar och visioner, ni hade hjärtan av guld och jag älskade er alla så mycket. Ni finns inte längre, ni har inte längre några drömmar eller visioner men jag älskar er fortfarande! Nästan mer än livet självt. Blev så förkrossad då ni lämnade mig. Hur kunde ni?! förstår ni inte hur mycket jag behövde er? Det finns så mycket ångest bakom historien om er. Allt som kunde göras på ett annat och bättre sätt. Saker som kunde ha sagts för att det skulle vara lättare att leva utan er. Smärtor jag skulle ha kunnat ta över för att göra det lättare för er då ni levde. Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag är er evigt tacksam för allt ni har gett”

Tillägnar detta till en Del av de underbara människor som gjort mitt liv värt att leva

Marie Jakobsson - Börje Söderqvist - Margot Dahlin - Rolf Dahlin  

 “

Jag har inget att göra. Tänkte att jag måste ju ändå prova.  Googlade “hur man gör en blogg” och hittade något som heter bloggproffs. Haha ja vi får ju se vilken proffsig bloggare man kan bli Men ta detta för vad det är. Detta är den första jag skriver.

Det är lördag kväll. Bara några dagar innan jul. Det är mörk och kallt och luften luktar jul vart man än går. Snön har kommit till skåneland, så mycket att det har lagt sig på gatorna och trädens grenar. Jag har aldrig sett Malmö så vackert men synen av all snön får mig att längta hem mer än någonsin. Jag vill hem till min underbara familj och bara få se dem leva och må bra. Jag vill hem till landet där hästarna har fått sin långa vinterpäls och gården som har frusit till is så att det har blivit snorthalt. Jag vill hem till den lilla byhålan som inte har någonting att erbjuda mig förutom gamla minnen. Det har alltid varit ett problem för mig att leva mer i det förflutna än i nuet. Allt var bättre förr även fast man inte tyckte det då. Mitt största mission in life är att ta reda på när i livet man blir nöjd. Har man redan varit där men missat det utan att veta om det? Eller kommer det komma då man minst anar det så att man helt plötsligt vaknar och känner sig nöjd med sin tillvaro? Eller är man kanske redan nöjd men att man glömmer det för att man strävar efter något mer? Eller är det strävan som är viktig för att man ska hålla hoppet uppe?

 Well well, jag hinner ta reda på det. Nedan följer en ledsagare som inte har svikit mig en enda gång på flera år. Lyssna och njut mina vänner, han är grym!